Ja, så var det då dax att väga in sig efter första veckan på soppor. Jessan stod bredvid när jag steg upp på vågen, hon var även med på xtravaganza på min invägning. Det var lite nervöst först.
Men med darrande steg ställde jag mig på vågen o efter 10 låååååååååånga sekunder så stannade den. Var nästan lite som biggerst loser känsla.
Förutsättningarna var följande: om jag inte hade gått ner 3 kg eller mer så skulle jag bryta sopporna o börja äta LCHF, men 3,1 kg eller mer så blir det soppor en vecka till.
Jag vägde in mig på vågen hemma för exakt en vecka sen (xtravaganzavågen visade exakt samma) på 116,2 kg.
Denna vecka visade vågen ..... trumvirvel...... 110,1!!!
Det betyder -6,1 kg första veckan.
Jag har inte smygvägt mig nån gång heller så jag hade inte en aning faktiskt, men jag blev riktigt överraskad.
Då blir det soppr en vecka till alltså o med en för hoppning på -2,5 kg denna veckan. det hade varit magiskt.
Hoppas att ni får en lika bra vecka som jag hoppas få
Patric
måndag 20 augusti 2012
söndag 19 augusti 2012
Kämpar på
I måndags så gjorde jag slag i saken och skrev in mig på Xtravaganza igen.
Anledningen är att jag har ca 15 kg som jag skulle vilja bli av med.
Jag har under sommaren testat viktväktarna föra att i första hand få koll på vad jag äter och framför allt hur mycket kolhydrater jag får i mig. Sanningen är ju den att jag måste få i mig en del kolhydrater som bränsle med tanke på den träningsmängd och intensitet som jag ligger inne med. Tränar mellan 10-15 timmar i veckan. Trots att jag verkligen kämpar och sliter med var jag stoppar i mig så går jag upp i vikt. Detta är väldigt konstigt tycker jag. En del snackar om större muskelmassa o liknande, NEJ så är det inte. Visst den senaste månaden har jag slarvat en hel del och ätit en massa onyttiga o onödiga saker. Varför? ja, jag vet inte faktiskt. Det kan vara så att nattjobbet är en bidragande orsak till att jag går upp.
Nåväl, slut på att hitta anledningar och bortförklaringar och göra nåt åt det.
Jag vill gärna göra en massa saker under nästa år, t.ex. springa ett maraton, klara vätternrundan runt 10 timmar, samt en hel IM på 14 timmar och en halv IM på ca 6 timmar. För att detta ska ens vara möjligt så måste jag ner under 100 kg igen samt träna smart.
Årets resterande tävlingar struntar jag i, kommer det en möjlighet att delta i nåt så kanske jag gör det som typ Jämjöhalvan.
Till nästa år så är iallafall målsättningen att sluta delta och istället leverera, det betyder att jag ska sluta vara med i saker bara för att det är kul utan istället sätta upp lite realistiska mål, som att t.ex. springa en halvmara på 119 min. det är ett realistiskt men inte omöjligt mål. Att bara ta sig runt på 150-160 min är inte ok längre.
Jag kommer att fylla 45 år i februari nästa år och många säger att en fet, ful gubbe som jag ska inte hålla på så här utan bara träna lite vardagsmotion så som promenader runt byn o plocka lite svamp. Nä, inte jag.
Jag kommer att köra soppor så länge jag pallar, efter 1 vecka nu så är jag sjukt trött på det och har inte samma motivation som när jag började för 2½ år sen. Det ska bli spännande att ställa sig på vågen imorron bitti. hoppas att jag har tappat åtminstone 3 kg, det hade gjort mig lycklig och kanske mer motiverad att köra vidare. Hade jag klarat 3 veckor på sopporna så hade jag förmodligen fått den kickstarten som jag skulle behöva just nu för att sen gå över till en ren LCHF-kost. O där kommer jag att vara stenhård och göra veckoschema på vad jag ska äta och när.
Denna veckan så har jag cyklat o cyklat o cyklat. benen har varit riktigt sega efter cykelvasan förra helgen samt sopporna denna veckan. har inte haft nån energi direkt samt jobbat 55 timmar natt oxå, sånt sliter. Dåligt med sömn och ingen ork betyder att det bara blir det nödvändigaste i träningsväg.
Jag har iallafall fått ihop 514 min och 220 km. Av dom 189 milen som vi cyklar för kvinnorna som dödats så är det nu "bara" 80 kvar med ca 2 veckor kvar att träna.
Kommande vecka kommer det nog oxå att gå lite på halvfart när det gäller träningen.
Vi hörs
Patric
Anledningen är att jag har ca 15 kg som jag skulle vilja bli av med.
Jag har under sommaren testat viktväktarna föra att i första hand få koll på vad jag äter och framför allt hur mycket kolhydrater jag får i mig. Sanningen är ju den att jag måste få i mig en del kolhydrater som bränsle med tanke på den träningsmängd och intensitet som jag ligger inne med. Tränar mellan 10-15 timmar i veckan. Trots att jag verkligen kämpar och sliter med var jag stoppar i mig så går jag upp i vikt. Detta är väldigt konstigt tycker jag. En del snackar om större muskelmassa o liknande, NEJ så är det inte. Visst den senaste månaden har jag slarvat en hel del och ätit en massa onyttiga o onödiga saker. Varför? ja, jag vet inte faktiskt. Det kan vara så att nattjobbet är en bidragande orsak till att jag går upp.
Nåväl, slut på att hitta anledningar och bortförklaringar och göra nåt åt det.
Jag vill gärna göra en massa saker under nästa år, t.ex. springa ett maraton, klara vätternrundan runt 10 timmar, samt en hel IM på 14 timmar och en halv IM på ca 6 timmar. För att detta ska ens vara möjligt så måste jag ner under 100 kg igen samt träna smart.
Årets resterande tävlingar struntar jag i, kommer det en möjlighet att delta i nåt så kanske jag gör det som typ Jämjöhalvan.
Till nästa år så är iallafall målsättningen att sluta delta och istället leverera, det betyder att jag ska sluta vara med i saker bara för att det är kul utan istället sätta upp lite realistiska mål, som att t.ex. springa en halvmara på 119 min. det är ett realistiskt men inte omöjligt mål. Att bara ta sig runt på 150-160 min är inte ok längre.
Jag kommer att fylla 45 år i februari nästa år och många säger att en fet, ful gubbe som jag ska inte hålla på så här utan bara träna lite vardagsmotion så som promenader runt byn o plocka lite svamp. Nä, inte jag.
Jag kommer att köra soppor så länge jag pallar, efter 1 vecka nu så är jag sjukt trött på det och har inte samma motivation som när jag började för 2½ år sen. Det ska bli spännande att ställa sig på vågen imorron bitti. hoppas att jag har tappat åtminstone 3 kg, det hade gjort mig lycklig och kanske mer motiverad att köra vidare. Hade jag klarat 3 veckor på sopporna så hade jag förmodligen fått den kickstarten som jag skulle behöva just nu för att sen gå över till en ren LCHF-kost. O där kommer jag att vara stenhård och göra veckoschema på vad jag ska äta och när.
Denna veckan så har jag cyklat o cyklat o cyklat. benen har varit riktigt sega efter cykelvasan förra helgen samt sopporna denna veckan. har inte haft nån energi direkt samt jobbat 55 timmar natt oxå, sånt sliter. Dåligt med sömn och ingen ork betyder att det bara blir det nödvändigaste i träningsväg.
Jag har iallafall fått ihop 514 min och 220 km. Av dom 189 milen som vi cyklar för kvinnorna som dödats så är det nu "bara" 80 kvar med ca 2 veckor kvar att träna.
Kommande vecka kommer det nog oxå att gå lite på halvfart när det gäller träningen.
 |
| smaskiga soppor från xtravaganza |
Vi hörs
Patric
måndag 13 augusti 2012
Cykelvasan - racerapport
Jaha, då sitter jagb här på jobbet igen och ska försöka reflektera över hur helgen varit.
Det är givetvis inte så lätta, en massa olika känslor finns i kroppen, en del positiva andra inte riktigt lika positiva.
Det samlade intrycket är i alla fall att jag är SUPERNÖJD
Det började på onsdag kväll med en resa på ca 75 mil och 11,5 timmar med husvagnen upp till Orsa där vi skulle bo under helgen på en jättefin camping.
Resan gick bra och vi var uppe kl 04:30 på trosdagsmorgonen, jag valde att köra på natten då jag ändå var inne i den cykeln efter nattjobb hela veckan. Inga konstigheter på resan utan det flöt på bra med mycket kaffe o en o annan paus. barnen jätteduktiga.
På torsdagen så fick vi först sitta o vänta i 4,5 timmar innan vi kom in på campingen då dom inte öppnade incheckningen förren kl 09:00. allt gick bra o vagn o tält kom på plats och vi tog oss en liten tur runt o kollade in läget. En liten tupplur mitt på dagen och sen så blev det lite mat och mys resten av kvällen.
På fredag morgon så kom min stora dotter Sara med pojkvän och vi fixade frukost ihop och drog in till Mora för att hämta ut startbevisen med chip o nrlappar och liknande. Det var väl kanske inte direkt den folkfesten som jag hade tänkt mig, utan det var mest som en vanlig solig dag på stan. Jag hade nog räknat med fler utställare och lite bra "mässpriser".
Nåväl, vi drog hem efter ett tag och barnen vilade en stund och jag drog igång grillen och vi hade en underbar kväll allihopa.
Lördag morgon - raceday
Vaknade ganska tidigt med en go pirrande känsla i magen. idag var dagen då Jessan o jag skulle göra en riktig utmaning ihop, ja vi sprang gbgvarvet ihop, men detta är en stor sak ändå.
Jag brassade käk för fulla muggar till den här stora familjen, omeletter, bröd o en massa annat gott stod på menyn och alla åt och hade det gott.
Allt inpackat i bilen o hojarna på där bak och vi drog iväg mot starten i Sälen. En del av vägen skulle vara avstängd så vi fick köra ett annat håll, dock inte mycket längrre men ändå. resan tog nästan 2 timmar och det var ett otroligt fint väder och en natur som var helt fantastisk.
Väl framme så blev det lite stressigt med allt så jag lämnade min hjälmkamera (så här efteråt så var det en riktigt dumt beslut) i bilen då jag kände att vi inte hade direkt tid med att fixa ihop det oxå.
Vi lämnade barnen och dom fick köra tillbaka till campingen för att bada o ha det mysigt hela dagen när Jessan o jag skulle cykla.
Vi tog oss bort till starten som var gigantisk och letade efter vatten för att fylla våra flaskor med, det var längst framme vid starten så det blev en riktig omväg igen. Nåväl, nu gick vi in i startfållan märkt med startled 32 o hamnade i mitten ungefär.
PANG, starten går och det börjar med en 3 km lång uppförsbacke i ganska bra tempo, tur att vi inte värmde upp innan. Som ett pärlband så är det cyklister överallt, vi höll oss till höger o en o annan fartfantom susade förbi oss till vänster.
Det gick ganska bra fram till första depåstoppet, det enda som jag tyckte var konstigt var teränngen. Varken Jessan eller jag hade cyklat i så eländig terräng tidigare och bitvis så var det lite grusväg som hemma, fast ca 90 % av banan var som stigar med sandstrandsliknande underlag. Banan var riktigt tung och krävande.
Jessan o jag stannade i de flesta kontrollerna för att fylla på depåerna så att vi skulle orka. Saltgurkan o bullen var riktigt god.
Allt flöt på ganska bra för oss o vi slapp en massa incidenter, detta tack vare att vi startade så sent tror jag. Nån tjej som cyklade omkull framför oss o nån ambulans i en depå var väl i stort sett allt.
Våra hojar funkade klockrent så när som på att jessans framskärm ramlade av. Det låg en massa saker längs vägen, mest flaskor dock.
När det var ca 3 km kvar så kändes det riktigt bra, underlaget över en camping var blixtertrögt men nu gick det av bara farten, den sista backen var tuff och likaså över en damm på brädor med en massa vatten.
upploppet gick av bara farten och vi cyklade i mål hand i hand och en känslka av lättnad spred sig i kroppen. Mysigt också med sara o barnen i målet som fotade och hejade.
Ett par timmar efter målgången på campingen efter dusch och fix så satt det som en smäck med en öl o en burgare.
Jag behöver kanske inte tillägga att jag somnade ganska ovaggad den kvällen.
Hemresan på söndagen var väl ganska dryg, 75 mil hem med husvagnen efter i en trött o ömmande kropp gick på exakt 11 timmar, trots dödsolyckor, tankningar och matpauser.
Idag så cyklade(!) jag till xtravaganza och skrev in mig på en intensiv för att försöka gå ner 18 kg innan jul. Jag har bestämt mig för att försöka köra sopporna tills dom är borta. Jag är grymt motiverad just nu.
Inget inplanerat just nu inför framtiden iallafall så jag tar det för vad det är. Det finns en del tävlingar som jag skulle vilja vara med i, vi får väl se hur det funkar med logistik och arbetstider. Ett urval är detta. Jämjöhalvan, Salsjörundan, sylvesterloppet, prova på i asarum, klubbmästerskap tempo med KCK.
Det är givetvis inte så lätta, en massa olika känslor finns i kroppen, en del positiva andra inte riktigt lika positiva.
Det samlade intrycket är i alla fall att jag är SUPERNÖJD
Det började på onsdag kväll med en resa på ca 75 mil och 11,5 timmar med husvagnen upp till Orsa där vi skulle bo under helgen på en jättefin camping.
Resan gick bra och vi var uppe kl 04:30 på trosdagsmorgonen, jag valde att köra på natten då jag ändå var inne i den cykeln efter nattjobb hela veckan. Inga konstigheter på resan utan det flöt på bra med mycket kaffe o en o annan paus. barnen jätteduktiga.
På torsdagen så fick vi först sitta o vänta i 4,5 timmar innan vi kom in på campingen då dom inte öppnade incheckningen förren kl 09:00. allt gick bra o vagn o tält kom på plats och vi tog oss en liten tur runt o kollade in läget. En liten tupplur mitt på dagen och sen så blev det lite mat och mys resten av kvällen.
På fredag morgon så kom min stora dotter Sara med pojkvän och vi fixade frukost ihop och drog in till Mora för att hämta ut startbevisen med chip o nrlappar och liknande. Det var väl kanske inte direkt den folkfesten som jag hade tänkt mig, utan det var mest som en vanlig solig dag på stan. Jag hade nog räknat med fler utställare och lite bra "mässpriser".
Nåväl, vi drog hem efter ett tag och barnen vilade en stund och jag drog igång grillen och vi hade en underbar kväll allihopa.
Lördag morgon - raceday
Vaknade ganska tidigt med en go pirrande känsla i magen. idag var dagen då Jessan o jag skulle göra en riktig utmaning ihop, ja vi sprang gbgvarvet ihop, men detta är en stor sak ändå.
Jag brassade käk för fulla muggar till den här stora familjen, omeletter, bröd o en massa annat gott stod på menyn och alla åt och hade det gott.
Allt inpackat i bilen o hojarna på där bak och vi drog iväg mot starten i Sälen. En del av vägen skulle vara avstängd så vi fick köra ett annat håll, dock inte mycket längrre men ändå. resan tog nästan 2 timmar och det var ett otroligt fint väder och en natur som var helt fantastisk.
Väl framme så blev det lite stressigt med allt så jag lämnade min hjälmkamera (så här efteråt så var det en riktigt dumt beslut) i bilen då jag kände att vi inte hade direkt tid med att fixa ihop det oxå.
Vi lämnade barnen och dom fick köra tillbaka till campingen för att bada o ha det mysigt hela dagen när Jessan o jag skulle cykla.
Vi tog oss bort till starten som var gigantisk och letade efter vatten för att fylla våra flaskor med, det var längst framme vid starten så det blev en riktig omväg igen. Nåväl, nu gick vi in i startfållan märkt med startled 32 o hamnade i mitten ungefär.
PANG, starten går och det börjar med en 3 km lång uppförsbacke i ganska bra tempo, tur att vi inte värmde upp innan. Som ett pärlband så är det cyklister överallt, vi höll oss till höger o en o annan fartfantom susade förbi oss till vänster.
Det gick ganska bra fram till första depåstoppet, det enda som jag tyckte var konstigt var teränngen. Varken Jessan eller jag hade cyklat i så eländig terräng tidigare och bitvis så var det lite grusväg som hemma, fast ca 90 % av banan var som stigar med sandstrandsliknande underlag. Banan var riktigt tung och krävande.
Jessan o jag stannade i de flesta kontrollerna för att fylla på depåerna så att vi skulle orka. Saltgurkan o bullen var riktigt god.
Allt flöt på ganska bra för oss o vi slapp en massa incidenter, detta tack vare att vi startade så sent tror jag. Nån tjej som cyklade omkull framför oss o nån ambulans i en depå var väl i stort sett allt.
Våra hojar funkade klockrent så när som på att jessans framskärm ramlade av. Det låg en massa saker längs vägen, mest flaskor dock.
När det var ca 3 km kvar så kändes det riktigt bra, underlaget över en camping var blixtertrögt men nu gick det av bara farten, den sista backen var tuff och likaså över en damm på brädor med en massa vatten.
upploppet gick av bara farten och vi cyklade i mål hand i hand och en känslka av lättnad spred sig i kroppen. Mysigt också med sara o barnen i målet som fotade och hejade.
Ett par timmar efter målgången på campingen efter dusch och fix så satt det som en smäck med en öl o en burgare.
Jag behöver kanske inte tillägga att jag somnade ganska ovaggad den kvällen.
Hemresan på söndagen var väl ganska dryg, 75 mil hem med husvagnen efter i en trött o ömmande kropp gick på exakt 11 timmar, trots dödsolyckor, tankningar och matpauser.
Idag så cyklade(!) jag till xtravaganza och skrev in mig på en intensiv för att försöka gå ner 18 kg innan jul. Jag har bestämt mig för att försöka köra sopporna tills dom är borta. Jag är grymt motiverad just nu.
Inget inplanerat just nu inför framtiden iallafall så jag tar det för vad det är. Det finns en del tävlingar som jag skulle vilja vara med i, vi får väl se hur det funkar med logistik och arbetstider. Ett urval är detta. Jämjöhalvan, Salsjörundan, sylvesterloppet, prova på i asarum, klubbmästerskap tempo med KCK.
 |
| STARTLED 32 INNAN START |
onsdag 8 augusti 2012
Dax för avresa...
Då har det blivit dax. Tiden går väldigt fort ibland. Idag så bär det av mot Mora. Husvagn o familjen packad o klar. Jag räknar med att det tar ca 13 timmar att köra dit och kommer att köra under natten så som jag är van vid. Jag jobbar ju alltid nätter som taxichaffis nu för tiden.
Hur ser det ut med förträning nu då? tja, ganska bra tycker jag. Jag har trampat ca 80 mil på MTB samt 320 mil på racern under året så röven och benen har fått sitt så att säga. Jessan och jag har kört mycket i skogen samt på grusvägar de senaste 2 månaderna och jag tycker att vi är väldigt samspelta i vår cykling.
Detta ska bli jättekul tror jag och jag ser verkligen fram mot att få göra detta ihop med Jessan.
Jag fick mina nya dojjor igår oxå, ett par Saucony cohsion 5, en perfekt löpdoja för mig med bra dämpning och ingen pronation. testade 7 km igår och är riktigt nöjd. Satte även i snabbsnören och blev förvånad hur skönt det var att springa då dom inte satt stenhårt.
Jag har bestämt mig för att skriva in mig på xtravaganza på måndag igen. Ska köra sopporna så länge jag pallar, helst fram till jul och minst i 6 veckor. Jag är motiverad för detta och har inga tävlingar som jag kommer att göra ändå som är långlopp, kanske bara några kortare tävlingar i cykel, löpning samt triathlon. Även min träning kommer att baseras på VLCD så det blir lite fler och kortare pass och inga långpass direkt då jag kommer att komma i energibrist på soppdieten.
Tanken är att 15 kg ska bort innan jul, allt annat är bonus.
Men operation då? tänker en del och säger till mig. Ja, jag har funderat på detta av o till, men kommit fram till att jag inte tror att det är nåt för mig med den träningsmängd och liknande som jag håller på med så skulle det bara kännas som ett straff. Missförstå mig rätt nu, alla mina vänner som opererat sig har gått ner en massa och är jättefina, men dom tränar inte alls på den nivån som jag har och jag tror att det är jättesvårt att t.ex. genomföra en Ironman på en opererad mage. Jag har inte hört om nån som opererat sig och håller på med långloppsträning, men om du känner nån så vill jag gärna komma i kontakt med den.
Det jag gillar är just långlopp och målet inför nästa år är ju att springa ett maraton.
När det gäller att cykla 189 mil innan den 1 september så ser det inte ut som om jag kommer att lyckas, jag kommer kanske att hamna på runt 130 mil.
Detta är en utmaning som är ett samarbete med kvinnojouren och BLT. läs mer här..
Jag återkommer näsa vecka med en racerapport som jag hoppas ska innehålla mest positiva upplevelser.
Ride on som svullo sa
Patric
Hur ser det ut med förträning nu då? tja, ganska bra tycker jag. Jag har trampat ca 80 mil på MTB samt 320 mil på racern under året så röven och benen har fått sitt så att säga. Jessan och jag har kört mycket i skogen samt på grusvägar de senaste 2 månaderna och jag tycker att vi är väldigt samspelta i vår cykling.
Detta ska bli jättekul tror jag och jag ser verkligen fram mot att få göra detta ihop med Jessan.
Jag fick mina nya dojjor igår oxå, ett par Saucony cohsion 5, en perfekt löpdoja för mig med bra dämpning och ingen pronation. testade 7 km igår och är riktigt nöjd. Satte även i snabbsnören och blev förvånad hur skönt det var att springa då dom inte satt stenhårt.
Jag har bestämt mig för att skriva in mig på xtravaganza på måndag igen. Ska köra sopporna så länge jag pallar, helst fram till jul och minst i 6 veckor. Jag är motiverad för detta och har inga tävlingar som jag kommer att göra ändå som är långlopp, kanske bara några kortare tävlingar i cykel, löpning samt triathlon. Även min träning kommer att baseras på VLCD så det blir lite fler och kortare pass och inga långpass direkt då jag kommer att komma i energibrist på soppdieten.
Tanken är att 15 kg ska bort innan jul, allt annat är bonus.
Men operation då? tänker en del och säger till mig. Ja, jag har funderat på detta av o till, men kommit fram till att jag inte tror att det är nåt för mig med den träningsmängd och liknande som jag håller på med så skulle det bara kännas som ett straff. Missförstå mig rätt nu, alla mina vänner som opererat sig har gått ner en massa och är jättefina, men dom tränar inte alls på den nivån som jag har och jag tror att det är jättesvårt att t.ex. genomföra en Ironman på en opererad mage. Jag har inte hört om nån som opererat sig och håller på med långloppsträning, men om du känner nån så vill jag gärna komma i kontakt med den.
Det jag gillar är just långlopp och målet inför nästa år är ju att springa ett maraton.
När det gäller att cykla 189 mil innan den 1 september så ser det inte ut som om jag kommer att lyckas, jag kommer kanske att hamna på runt 130 mil.
Detta är en utmaning som är ett samarbete med kvinnojouren och BLT. läs mer här..
Jag återkommer näsa vecka med en racerapport som jag hoppas ska innehålla mest positiva upplevelser.
Ride on som svullo sa
Patric
 |
| En bild på Jessan och Malte "cavandish" kalnins |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)